(Elle, Norway)


Oh, jag  är lite bortskämd. eller störd. eller normal. beror på åskådarens perspektiv, antar jag.
Jag har ett jobb jag gillar. En stökig men ganska så trevlig lya. Men jag behöver semester.
Haha. Och då var jag ändå i Grekland i juni. Men jag saknar att mitt hår är torrt av
saltvattnet och inte av gammal vana. Jag saknar när grönsaker faktiskt har en smak,
och alla frukter är söta på riktigt och bara smälter i munnen.


Att känna värmen från både asfalten och från himlen. Att dricka en kall, kall öl
på en uteservering vid havet och tänka att det är precis så en öl skall avnjutas.
Att få ligga i solen och känna hur man rinner och gillart. Och svalka av sig i
poolvattnet eller havsvattnet. Det spelar ingen roll för du har valmöjligheten.
Bara göra ingenting men njuta av varenda sekund. Göra sig fin inför kvällarna
och inte titta på klockan en enda gång. För man hinner. Man hinner allt man vill.


Och impulsivt ta sig till en vattenpark och bara leta adreanalinkickar, höra alla skratta
och äta glass tills man storknar. Och att äta frukost på en balkong eller en altan.
Det är en sådan lyxig lycklighets- och frihetskänsla så det finns inte. Att något så simpelt
kan vara så lyxigt.


Åh, herregud, vad jag inte vill ha höst än. Jag tror
jag måste bli rik och hitta mig ett till hem. Ett andra hem. Saknar Spanien
så himla mycket. Så mycket att jag är rädd att jag bara hittar på allting.
Det är inte så bra, så fint och harmoniskt som jag minns det. Sist jag var där
var ju 2007. Mycket händer när tiden rinner iväg.


Men jag antar att jag får ta en sak i taget. Och fortsätta längta 
och romantisera den iberiska halvöns realitet m. 30 miljoner
arbetslösa människor. Men jo, du har nog rätt,
det är väl ett paradis?