Hoohohoho


Pin it

Jag har funnit Pinterest. Och jobbat. Och varit Sthlm. Och ska till Oslo. Därför går tiden så fort.
Och sedan blir det Kryssning. Och sedan vill fröken se Madonna. Det är nästan ett Måste!
Ni kan ju ha sett mitt dyrka-inlägg om denna ikon.

Jules first time in Indesign, She loves it


iDie Aaron, Let me Touch you

Jag har redan hyllat denna man till skyarna. Låt oss göra det igen =D

Sunny Soul

Thank you.

Under Your Spell - Desire

What a great idea! Let's celebrate this friday,
by sharing Sandra's Post: GorgeousObjects


(*)

Still hungry for more?
Visit this devoting post: OhHercules

Nowhere but grey area

What lies within me, dies within me too.

To lose control in your dreams, to wake up is to survive.
We need to play more than we believe. We need to do more
without a purpose. We need to wag our tails more often.

Lucka nummer 22:


Berätta om något som du är beroende av.


Kaffe. Kaffe för mig är vardagsguld och helgfest. Om man inte blev så
yr skulle jag nog dricka minst 10 koppar om dagen. Nuförtiden ligger
jag någonstans runt 3 - 5 koppar... På kvällen när klockan är för
mycket för en varm, god kopp kaffe. Då, då längtar jag till
morgondagens kopp. Den som smakar så fantastisk. Och
den som jag så ofta gör alldeles för stor, måste dricka alldeles
för fort och helt plötsligt står man i badrummet och sveper
sin efterlängtade morgonkopp av rutin.

Ack, så tokigt. Bäst är det när jag kan ha en och samma
kopp, smuttandes på i typ 2h och den fortfarande är varm.
Det händer inte så ofta eftersom den hinner kallna, innan
jag har slutat pratat. Fina kaffet.

Hamnar jag på minuskontot av min dagliga dos, då får
jag tunga ögonlock, ett huvud som hänger och tankar som
är helt osammanghängande. Något som inkluderar att både
du och jag är helt dumma i huvudet på en och samma gång.
Blir det istället överdosering av kaffe blir effekten ungefär
detsamma...plus yrsel, panikångest och illamående.

Så om jag håller mig till 3 koppar (??!), blir
nog allt så himla fint.





JAWS

Läskigt å häftigt på en och samma gång:
Klick!

Lucka nummer 21:

Berätta om någon som du älskar.

Jag kör på den klassiska varianten. Min mamma! Ibland kan jag känna lite
besvikelse över hur hon hanterade situationer när jag var liten. Eller snarare
hur hon inte hanterade dem. Och hur hon istället lät sina partners ta det,
som mer än gärna vill ha en syl i vädret. Minst sagt. Men sedan är jag ju stolt
över henne hur hon orkade. Inom loppet av bara ett par år möttes hon av
skilsmässa, otrohet, mobbning av dottern, flytt, sjuka föräldrar som var
bosatta i ett annat land, pengabrist, En
sambo som jobbade svart och två
döttrar att uppfostra.
Puh! Men hon klarade!

Och inte nog med det, hon klarade det bra. Hon såg alltid till att det fanns mat.
Från början var frysen fylld m. Billys pizzor. Men det skämdes hon lite för. Hon
som är så duktig på att laga mat och vet vikten av att äta hälsosamt. Så när
jag blev tonåring då fanns det alltid en tallrik mat i kylen m. lappen:
"Julias middag. Kom ihåg grönsakerna också". Alltså var och varannan dag.
Lyx! Och vet ni vad som är ännu mera lyx? Trots att hon fick ihop till
räkningarna
med nöd och näppe, så lyckades hon ha råd med utomlandssemester
till familjen varje sommar. Varje sommar tills jag var 14 år fick jag besöka
Spanien. Det ni, det är himla lyckosamt.

Hon är dessutom väldigt ungdomlig av sig, på ett naturligt vis. Nästintill rynkfri
och över 50. Ingen botoxtant heller! Älskar att umgås med nära och kära. Hon
och hennes man hittar alltid på saker. Det tycker jag är fint. Ett par som inte
isolerar sig själva och löser korsord tills
tiden är knappt. Nejdå, Hon går på
Friskis&Svettis, tittar på fåglar, dansar till hög
musik i vardagsrummet till kl03,
bjuder vänner på middagar, fikar hos vännerna,
går på maskerad och tycker
Spotify är himla fiffigt men att DVDspelare är onda.

I uppfostringen av mig har hon aldrig varit sträng. Hon har låtit mig vara.
Både med tider att vara hemma och vad jag bör göra med mitt liv. Hon har
nog inte velat lägga mer stress el. press på ens små axlar än vad som behövs.
Hon är mer en sådan som finns där i bakgrunden. Och när man väl kommer
fram bjuder hon på hemmagjord cheesecake, lyssnar och säger "Du ska nog
se att det löser, det är inte så farligt, det händer de flesta". Så tänker man att
hon nog har rätt.

Och när jag smsar att vi bör fika på en flygplats för att titta på flygplan,
svarar hon "Ja, vi måste kolla avgångar för stora plan" det är ju bara 
så himla klockrent =D


Remember, kids

(*)

Love it when people can put it down in words

Underhållande, lättsam Krönika utan en livsviktig poäng om att
rädda världen. Passar perfekt till en kopp kaffe och en glimt sol
igenom fönstret.

Enjoy.

Sometimes you're just lucky...

Why not? It's a gorgeous bag! Maybe I'll be lucky, lucky.
And if not...Well, we can just adore it from far, it is indeed...
A gorgeous bag! =)


OF COURSE, YOU SHOULD VISIT THE SOURCE!

Lucka nummer 20:


Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
Jag önskade mig saker som prenumeration på Photoshop-tidning,
parfym, tandblekning, Att få gå och se Dirty Dancing i Sthlm,
ansiktscreme, fjärrkontroll t. kameran, restaurangbesök, bra
shampoo/balsam, rengöringcreme, strumpor och böcker.


Jag fick:

Guldig väska, flourskölj, ansiktscreme, Shampoo etc. Fjärris,
parfymen Versace - Versus (himmelsk!), vykort på en dansande
släkting, produktplacering a lá SC Johnsson, kalender t 2012,
ansiktscreme/rengöringscreme, vin, armbandsur och pengar =)

Himla lyckat, enligt mig =D

Lucka nummer 19:

Berätta om en vän som bor långt bort.
Jag tycker alla mina vänner som inte bor i samma stad som jag är
lite för långt bort. I distansordningen närmre - längre ifrån:
Sofia, Anna-Sarah, Katta, Vea, Diana, Cissi och Caroline.

Alla dessa raringar får gärna börja blogga då jag även är svag
för att läsa om andras liv i andra städer/länder.

Puss på dem.


The beginning of 2012



(photos by me).

Lucka nummer 18:

Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.

Hm. Hur väljer man en plats? Någon plats som får en att tappa andan.
Nästintill som en fantasiplats. Som finns på riktigt och man kan inte
sluta att fascineras. Så som med Las Vegas och Grand Canyon.
Wow.





Fast mest av allt skulle jag nog vilja gå längst med memory lane.
Besöka Costa del Sol och kunna berätta för någon jag tycker om, 
om allt jag minns och om hur allt är förändrat. Men fint ändå. Se,
visa, minnas och förvånas av La Cala, Puerto Banus och Gibraltar.

(1,2,3-4)

Lucka nummer 17:

Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.


Jag drömmer om något fint, vaknar av mig själv och upptäcker hur otroligt skön min säng är.
Täcket är fluffigt och omringar just precis som det ska. Att stiga upp känns inte det minsta tungt
och jag unnar mig en lyxfrukost. Hemmagjord fruktsmoothie, äggröra och givetvis en
lyckad kopp kaffe. Inklusive påtår. Åh. På taket. I solen och en mycket underhållande
bok framför näsan. Hinner med en fika med en god vän som ger kloka råd och
får en på så himla gott humör.

Vidare hamnar jag vid någon härlig strand eller sjö och bara njuter. Av bad, av solandet,
av fågelkvitter och av goda picknickmackor och termoskaffe. Man njuter hela dagen.

Står och sminkar mig när tanken slår mig vilken tur man har och vad glad jag är denna
dag. Ut genom dörren för att äntligen äta middag. En middag som får smaklökarna att
purra av lycka. Någonstans på vägen sätter jag nästan en tugga i halsen av skratt.
Som förvandlas till garv och avslutas till något underligt hucklande. Innan middagens slut
har jag hunnit poängtera hur gott allting är, hur trevligt vi har det och slagit den närmsta
bordsherren på armen ett x antal gånger.

Somnar sedan pytteytte utmattad och jättemkt mera supernöjd.

Lucka nummer 16:

Berätta om hur du var när du var liten.


Jag har lite svårt att titta på bilder fr när jag var liten. Då det känns som om jag
har tappat bort den lilla fröken på vägen. Men det blir väl så. Alltför många motgångar när
man är alltför ung, skapar cyniska youngsters. Minns inte heller särskilt mycket fr min
barndom på gott och ont.

Det jag vet är att många stunder kändes som små härliga äventyr! Att ha vattenkrig m. sin 
bästa vän/kusin. Att följa efter sin storasyster för att man så gärna ville vara med och leka.
Jag trivdes mycket bra med mina barbiedockor eller en spegel att sitta och prata framför.
Narcissistiskt...? Jag vågade prata med alla. Jag kunde säga Hej till någon och i andra stunden
var jag hembjuden på fika hos denne. Något mina föräldrar inte direkt älskade. Att jag var
hemma hos främlingar. Hehe. Eller att det händer flera gånger. Både i Sverige och i Spanien.
Men jag kunde nog känna av vilka som var goda. Får vi hoppas.

Jag tyckte det var jättetråkigt att min storasyster aldrig ville umgås med mig
och alltid tyckte jag var i vägen, var för liten och allmänt jobbig. När hon väl
ville leka med mig (Åh, så glad jag blev!) tog hon mina barbies oskuld eller lurade
mig att hennes personlighet hade blivit övertagen av häxa. Jag grina så jag skrek.
Jag trodde att min coola storasyster hade blivit en elak häxa.

Dock var hon (och är fortfarande) väldigt överbeskyddande. När mina klasskamrater
retade mig för att jag gick jättekonstigt (en helt annan historia), inte var som dem och
inte ville umgås med mig, så skällde hon ut dem. När jag lekte m. barbies med spanjorska
(eget teckenspråk!) och hennes vän tyckte jag var töntig. Då började storasystern
bråka med dem. På svenska. Och de på spanska. Tills min syster sprang t en av deras
mammor och sa: "Tu hija es una puta". Slå upp det på google ;)

Envis som få var jag också, om jag inte gillade ost, ja då gillade jag inte ost!
Inte ens om någon bad mig smaka, inte ens om mormor petade in en ost i min mun
för att man skall iallafall smaka allt en gång. Jag vägrade svälja den. Och ni vet ju
vad som händer med ost som blir varm....

Annars älskade jag att klä ut mig! Jag var en riktigt liten teaterapa. Jag gick ofta runt och pratade
med mig själv. Hittade på en massa olika liv och låtsades en massa. En riktig liten toka. Som förälder
hade jag nog undrar om dottern var en aning schizofren men de lät mig gå runt och prata för mig själv.
De uppskattade väl att jag inte gick och drog i deras byxben och skrek efter uppmärksamhet.
De fick t.o.m. sätta upp en grind, så att jag inte skulle cykla ut på min trehjuling på egna äventyr.
Jag brukade leka joggare, skrämde livet ur familjen för att jag var borta och kom sedan tillbaka
lugn, stilljoggandes framför dem och såg frågande ut.

En mycket liten Jules.

Lucka nummer 15:

Berätta om en utav dina favoritböcker.


En av mina favoritböcker är Spionen jag älskade - Eleanor Philby.
Läste den första gången när jag var tonåring. I Spanien. Den stod
i bokhyllan. Utan något tjusigt fodral, enbart brun och sedan guldraden
på bokryggen. Och titeln lät så spännande. Jag som älskar James Bond!
Så jag tog fram den utan att veta vad den handlade om och lät den föra
mig genom Europa under 60-talet. Fick läsa om deras liv i Beirut, i kyliga
Moskva och många av de stunder då de befann sig på helt olika platser. Om
mystiska män som besökte deras hem och frågade Eleanor underliga frågor
om hennes make, Kim. Som inte berättade mycket om sitt arbete.

Framförallt fick jag ta del av den kärlek de hade för varann. Alla de brev som det
skrev till varandra. Om hur de saknade varandra, ville sitta bredvid varann på
balkongen och att snart, snart skulle de få vara tillsammans igen. Fantastiskt
vackra brev. Med poststämplar att vilseleda andra spioner av olika slag.
Handlar om den sidan av Europa som aldrig är officiell, när länder spionerar på
varandra och även om den kärlek vi alla drömmer om. Som tyvärr möter en
del motgångar. Den är dock en aning lättläst numera, när jag har läst den som
äldre. Kanske skulle den vara mer underhållande på originalspråket numera?


Verklighetsbaserad. Som en romantisk James Bond i hemlighet.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0