Har det gått en hel vecka? :O

Tänk vad tiden går...

Något nytt på tapeten?

- Jobbar.

- Dricker vin (dock inte samtidigt).

- Trimmat håret.

- Vill köpa kläder.

- Ett mindre fan av höstmodet.

- Har en överfull garderobb.

- Bör rensa kläderna.

- Syr de trasiga 4 års gamla plaggen ist.

- Mindre livsångest.

- Normal haltnivå av prestationsångest.

- Sjuk.

- Suckar åt hösten.

- Ägnar mig inte särskilt mkt åt djupa diskussioner utan jag...

- ...Håller mig till standard-fraser som:
"Hej!", "Vad heter du då?", "Vad gör du?",

"Allt bra?",  "Hade du en bra helg?",

"Hur går det m. pojkvännen då?".

Så kanske ska peta näsan i gammal kurslitteratur för att låtsas vara smart
en stund. Eller fortsätta m. intervjufrågorna på krogen. Himla givande, verkligen. 

Hur lär man egentligen känna nya människor? Jag måste ju ställa 'fel'
el. bara standardfrågor för alla verkar trista. Haha. Then again, ger jag
heller inga kryddiga svar. Denna artighetsdans. Denna jantelag.

Fast man skall väl njuta av att inte känner ångest.

Bara vara förkyld.

Så vi kan ju säga att veckan börjar bra

med andra ord!

(?)

The Necklace, the nails, the dress, the sun, the feeling, those glasses <3

Summer!

Sammanbiten min, en ond blick, håret i ansiktet och hatten
på sned. Tårna pekandes inåt och besvärade suckningar
hörs. Det är jag, gåendes på gatan, som av någon okänd
anledning tycker att denna växelverkan, oss människor
emellan, ibland kan vara aningen onödig och jobbig. 

Så vi får se om jag kanske bättra mig,
Kanske låter bli att stöna surt imorgon.
Kanske...

Stand up of today.

Haven't seen part II yet. Don't tell anyone. All I really wanted
was to see it in 3D. But now it was soo long ago... all I can do
is to watch it on my PC. Maybe it wasn't even that good in 3D?
Yes, I know. I'm in need of a good-liar-spell. Can't even lie in
writing. Gosh. 

PS. Two happy days in a row. Is it even possible?

PS2. I Love you. (Hehe, my sense of humour is on top).

Idag trivdes jag. Så himla skönt.
Kanske behövde jag sova bort hela helgen.
Kanske var det just det som behövdes.
För det var ju just det jag gjorde.
Sov, sov och rynkade på pannan.

Hur skall livet vara? Vem vill jag vara? Hur orkar alla le och vara sitt bästa jag? 
Nej, så skakade jag på huvudet. Det orkar inte jag. Istället bosatte jag mig
i soffan hela helgen och tog en paus fr livet. Kunde inte komma i underfund 
med hur jag ville ha allting.

Tänkte mest "Those who aren't busy being born are busy dying". För att
jag hade sett It's kind of a funny story. Tänkte att det där vore skönt.

En plats där man fick slänga sina små konstiga ramar och sitt så himla

finurliga anpassningsbara jag i papperskorgen. 

Men å andra sidan, skulle jag nog ha svårt att hantera andras beteende 
då jag gärna bara vill vara osynlig när folk uttrycker sina alltför starka känslor.

Det som var synd med filmen var att den var så väldigt mkt Hollywood.
Klätt i bomull. Klyschigt. Annars hade den haft potential. Dock gillade jag
Zach Galifianakis (Att försöka uttala det, ha) insats. Tack vare honom att
jag faktiskt tittade klart och tyckte mig hitta en helt okej sensmoral. 
Eller så var det bara att jag kände igen mig i Craigs prestationsångest 
och Bobbys livsångest.

Oj, eh, min poäng var iallafall att jag hade haft en bra dag.
Inte att jag skulle göra en filmrecension, hehe.
Ha, det hängde ni med på, va?

Lookbook.nu

Så jag är en sån där härlig typ ni vet. Som aldrig gör tillräckligt bra
och jämför sig med alla andra (som är så mkt bättre), tycker det är
jätteläskigt att vara nybörjare, gömmer sig gärna tills man är
bekväm igen och blir en aning uttråkad när det väl kommer till kritan
och man inte längre blir illamående av sin vardag.

Men just nu tycker jag att det här är ganska så mäktigt.
Jag har gjort den där annonsen. Min första annons <3 En helsida
i en Västerås-fashion-tidning; Style. Det är häftigt. Och ännu häftigare
är det att jag har gjort ca 3 st till. Jag kommer att smälla av när jag
ser dem. Två har jag fotat själv också. Det är ju himla häftigt.

Om någon hade sagt det till mig för 6 månader sen, att jag skulle
ha gjort reklamannonser, skulle jag inte ha trott dem. Jo, tjena,
man kan ju alltid drömma. Så skulle jag ha titta vidare i olika tidningar
och funderat: Oh, snyggt fotat, coolt reportage, konstig sminkning,
bra pose, udda placering av texten etc.

Ja, jag ville mest bara säga att jag är tacksam över all denna tur
och försöker nu istället ignorera det faktum att jag är lite klumpig. Jo,
jag har skällt på mig själv inombords för att vara involverad i olyckor m.
jobbets utrustning. Suck. Men det är ju snart ett minne blott.

Den 14:e september kommer en till annons jag har gjort ut. Åh,
Tidningarna kommer att bli för mig som bibeln är för kristna. Värdefulla 'bevis' ;)

Justja, besök gärna den här sidan eftersom att jag gärna vill ha kvar mitt jobb.
Bli en riktig fena på kameror, annonser och sånt. So tell your mamas,
girlfriends, ex's, sisters, bff's, neighbours or jus strangers about this
awesome webbshop. Puss!

En sådan där dag när man har lite presetationsångest över att leva. Vanlig måndag.
Eller kanske inte vanlig men händelselös. Kanske inte händelselös men grå.
Kanske inte grå men förglömlig (ett ord vi anv jämt. Ingen vill väl anv den eng varianten...).
En sån dag där jag känner att jag inte vill ta tag, blir arg på regnet och försöker lura mig själv,
att när jag hittar en riktigt Jules-topp blir allting jättebra. Balans. Helt skevt perspektiv.

Så himla fjantigt, men så känner man sig så grå och korkad. Varför gör man så?
Som när man tänker "det var dumt gjort" och sekunden efter så var det ingenting mer med det.
Och sedan när man tänker "nej, usch, vilken dålig människa jag är". Så är det som om man har sagt
det med stora bokstäver i sitt huvud och tanken bara håller sig kvar och ekar som det bara gör i stora,
tomma slott. Nä, om man skulle ta och utnyttja google för att hitta sin lyckopillers-topp.

Eller skylla allt på regnet. Allt är regnets fel. Fastän man inte blir mer än blöt.

Dumma, dumma regn.

(1-2, 3, 4)

The feeling, the braid, the sunglasses and the talent.

(Elle, Norway)


Oh, jag  är lite bortskämd. eller störd. eller normal. beror på åskådarens perspektiv, antar jag.
Jag har ett jobb jag gillar. En stökig men ganska så trevlig lya. Men jag behöver semester.
Haha. Och då var jag ändå i Grekland i juni. Men jag saknar att mitt hår är torrt av
saltvattnet och inte av gammal vana. Jag saknar när grönsaker faktiskt har en smak,
och alla frukter är söta på riktigt och bara smälter i munnen.


Att känna värmen från både asfalten och från himlen. Att dricka en kall, kall öl
på en uteservering vid havet och tänka att det är precis så en öl skall avnjutas.
Att få ligga i solen och känna hur man rinner och gillart. Och svalka av sig i
poolvattnet eller havsvattnet. Det spelar ingen roll för du har valmöjligheten.
Bara göra ingenting men njuta av varenda sekund. Göra sig fin inför kvällarna
och inte titta på klockan en enda gång. För man hinner. Man hinner allt man vill.


Och impulsivt ta sig till en vattenpark och bara leta adreanalinkickar, höra alla skratta
och äta glass tills man storknar. Och att äta frukost på en balkong eller en altan.
Det är en sådan lyxig lycklighets- och frihetskänsla så det finns inte. Att något så simpelt
kan vara så lyxigt.


Åh, herregud, vad jag inte vill ha höst än. Jag tror
jag måste bli rik och hitta mig ett till hem. Ett andra hem. Saknar Spanien
så himla mycket. Så mycket att jag är rädd att jag bara hittar på allting.
Det är inte så bra, så fint och harmoniskt som jag minns det. Sist jag var där
var ju 2007. Mycket händer när tiden rinner iväg.


Men jag antar att jag får ta en sak i taget. Och fortsätta längta 
och romantisera den iberiska halvöns realitet m. 30 miljoner
arbetslösa människor. Men jo, du har nog rätt,
det är väl ett paradis?

Yawn...

Just been havin' a satc-marathon, and realized that Carrie is quite exhausting,

all just her, her, her while her friends always helpin' n' listening over n' over  bout

how she jus wants what she cannot have and always giving too little to all her loves.
But she do have fun jokes, daring outfits and good stories.

Yes, I have no life. Pusspåer.