Lucka nummer 16:
Berätta om hur du var när du var liten.
Jag har lite svårt att titta på bilder fr när jag var liten. Då det känns som om jag
har tappat bort den lilla fröken på vägen. Men det blir väl så. Alltför många motgångar när
man är alltför ung, skapar cyniska youngsters. Minns inte heller särskilt mycket fr min
barndom på gott och ont.
Det jag vet är att många stunder kändes som små härliga äventyr! Att ha vattenkrig m. sin
bästa vän/kusin. Att följa efter sin storasyster för att man så gärna ville vara med och leka.
Jag trivdes mycket bra med mina barbiedockor eller en spegel att sitta och prata framför.
Narcissistiskt...? Jag vågade prata med alla. Jag kunde säga Hej till någon och i andra stunden
Narcissistiskt...? Jag vågade prata med alla. Jag kunde säga Hej till någon och i andra stunden
var jag hembjuden på fika hos denne. Något mina föräldrar inte direkt älskade. Att jag var
hemma hos främlingar. Hehe. Eller att det händer flera gånger. Både i Sverige och i Spanien.
Men jag kunde nog känna av vilka som var goda. Får vi hoppas.
Jag tyckte det var jättetråkigt att min storasyster aldrig ville umgås med mig
och alltid tyckte jag var i vägen, var för liten och allmänt jobbig. När hon väl
och alltid tyckte jag var i vägen, var för liten och allmänt jobbig. När hon väl
ville leka med mig (Åh, så glad jag blev!) tog hon mina barbies oskuld eller lurade
mig att hennes personlighet hade blivit övertagen av häxa. Jag grina så jag skrek.
Jag trodde att min coola storasyster hade blivit en elak häxa.
mig att hennes personlighet hade blivit övertagen av häxa. Jag grina så jag skrek.
Jag trodde att min coola storasyster hade blivit en elak häxa.
Dock var hon (och är fortfarande) väldigt överbeskyddande. När mina klasskamrater
retade mig för att jag gick jättekonstigt (en helt annan historia), inte var som dem och
inte ville umgås med mig, så skällde hon ut dem. När jag lekte m. barbies med spanjorska
(eget teckenspråk!) och hennes vän tyckte jag var töntig. Då började storasystern
bråka med dem. På svenska. Och de på spanska. Tills min syster sprang t en av deras
mammor och sa: "Tu hija es una puta". Slå upp det på google ;)
mammor och sa: "Tu hija es una puta". Slå upp det på google ;)
Envis som få var jag också, om jag inte gillade ost, ja då gillade jag inte ost!
Inte ens om någon bad mig smaka, inte ens om mormor petade in en ost i min mun
för att man skall iallafall smaka allt en gång. Jag vägrade svälja den. Och ni vet ju
vad som händer med ost som blir varm....
Inte ens om någon bad mig smaka, inte ens om mormor petade in en ost i min mun
för att man skall iallafall smaka allt en gång. Jag vägrade svälja den. Och ni vet ju
vad som händer med ost som blir varm....
Annars älskade jag att klä ut mig! Jag var en riktigt liten teaterapa. Jag gick ofta runt och pratade
med mig själv. Hittade på en massa olika liv och låtsades en massa. En riktig liten toka. Som förälder
hade jag nog undrar om dottern var en aning schizofren men de lät mig gå runt och prata för mig själv.
De uppskattade väl att jag inte gick och drog i deras byxben och skrek efter uppmärksamhet.
De fick t.o.m. sätta upp en grind, så att jag inte skulle cykla ut på min trehjuling på egna äventyr.
Jag brukade leka joggare, skrämde livet ur familjen för att jag var borta och kom sedan tillbaka
lugn, stilljoggandes framför dem och såg frågande ut.
Jag brukade leka joggare, skrämde livet ur familjen för att jag var borta och kom sedan tillbaka
lugn, stilljoggandes framför dem och såg frågande ut.
En mycket liten Jules.
Your footprints
.
