Jag har lite svårt för att bara välja en just nu. Jag har ett par vänner

som jag har hållt kvar med ett fast järngrepp. Gänget. Det behövs

inget mer för de, vi, är gänget. För mig.

De behövs alla av olika anledningar. Gemensamt för alla är att alla är

fikajunkies utom denna värld. Ingen av oss kan sluta prata. Haha! Och alla

är så sjukt ambitiösa. Allihopa har hundratals talanger och är så sjukt begåvande,

att min stolthet inte går att beskriva. Jag hoppas alla blir världens lyckligaste, för

de förtjänar dem.

Vissa av dem är stora inspirationskällor för mig då de tar livet med en klackspark,

aldrig får snedfyllor och alltid ler. Många av mina vänner, när de tar sig an något,

så ser de till att det blir perfekt. Det är så himla imponerande. Elin, Sofia och Madina.

Tre små vädurar. Allt de rör vid blir till guld. Mer eller mindre.

Andra flyttar utomlands och bygger upp ett till liv. Som de gärna får berätta massvis om.

Jag slutar aldrig tröttna känns det som. Berätta om livet som reseledare, berätta om

Sydamerika eller berätta om det norska språket. Fascinationen.

Vissa av dem har man känt så pass länge att de alltid förstår en, man behöver

inte förklara. Den lättnaden betyder mycket för mig. Dessutom tror jag att de flesta av

oss har dragits till varandra för vi har alla en svaghet och styrka som vi känner igen oss i.

Alla vi har mött så många motgångar som små som gör att vi känner igen oss i varandra

och hjälps åt och ge stöd, trots att ingen vågar be om det. Vi ger det ändå. Det är så himla

fint. Och att de har funnits i mitt liv så himla länge, och valt att stanna kvar, det betyder

obeskrivligt mycket för mig. Med tanke på att jag alltid förväntar mig att folk skall gå.

Men inte gänget, inte. De har stannat i 11 år, 8 år, 6 år och 2 år. Man tackar, man tackar!

Det bör firas med en fika =)