Jag är så slut att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Huvudet, kroppen. Som om ingenting sitter på plats när man vänder upp och ner på alla ens livs rutiner på två dagar. Antar att mat och sömn är bra att komma ihåg och använda sig av regelbundet. Kan återkomma snart. Eller inte. På topp eller på bott. Den som vet. Spännande är det i alla fall. Nya jobbet. Synd när man själv är lite i vägen för sig själv ni vet. Och hormoner. Det är nog mest deras fel. Kommer på topp så snart de far. Puss.