Lucka nummer 11:

Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut



Kaoset som uppstår i huvudet när detta kommer på tal. Vad kan jag drömma?
Vad vill jag drömma? Jag vågar inte det. Jag tror nog inte tillräckligt än. Fast jag vill.
Och egentligen ska det ju vara roligt. Som en liten morot. Som en lek. För om jag inte
skulle panika så himla mkt om det. Utan göra som man gjorde som när man var barn.
När man lekte att man redan var där. Lite mindre rädd och mycket mera hoppfull.


Då skulle jag nog bo i Spanien. Ha en hund eller två, äta all medelhavsmat och ändå vara nöjd
med min kropp. Jag skulle skratta mycket. Och bjuda vänner på vin, mat, film, dans och umgänge.
Jag skulle tycka det var kul att motionera innan frukosten och så smidigt att bara glida genom trafiken
på en liten moped. Le varje gång jag såg turister och sucka varje gång de var i vägen. Eventuellt en man
vid sidan om som varken kvävde eller förminskade mig på någotvis. Vi bara lyckades påminna varandra
om vilka fantastiska människor vi är var för sig, och hur glada vi är att vi funkar ihop. Vi lyckades
kombinera samman två liv. Inte till ett, utan till tre. Jobbmässigt uppskattar jag variation och flexibilitet
oerhört.  Gärna att man kan få fila på olika saker under samma tidsperiod utan att det blir
pannkaka av det. Eller att man växlar mellan uppgifterna.


Jag skulle vara mer tillfreds, mer optimistisk och lärt mig att lita mer på min omgivning.
Ta lätt på saker och vara tacksam för allt. Kanske en lite bohemtant med ett new age-tankesätt.



Eller varför inte det som en främling en gång sa; Bo i Los Angeles bland palmer och sol,
få tala både engelska och spanska medan man jobbade på ett hundcenter. Det vore inte fy skam
heller. Verkligen inte! Och det sa han bara huxflux. Som om det var sjävklart. Och det var jättefint.


Konstigt nog, har jag ännu inte fått in något av median. Men det blir nog automatiskt med på ngt hörn.
Det är bara med på någotvis, Någonting jag bara gör ändå. Om jag inte jobbar med Photoshop, så ritar
jag. Ritar jag inte så klipper jag videos. Klipper jag inte videos, så skriver jag. Och skulle jag inte skriva
så skulle jag nog mixa musik. Ett slags själsligt uttryck som bara måste vara med i mina framtids-
drömmar. Som hobby eller yrke spelar just nu mindre roll. Bara jag slipper ångesten omkring den.
Eller får man den på köpet?


Annars vet jag ju att jag saknar att pendla. Det var så skönt, i alla fall nu när man är ung. Kunna
lyssna på musik innan man kom till sin destination, sova eller läsa. Kanske bara titta ut genom fönster
och bara tänka, tänka, tänka. Eller inte tänka alls och bara njuta av allt man ser. Känna pirret i magen
för att snart ska jag få lära mig mer, se ett klipp med inspiration eller fråga om det ena och det andra,
och hinna få längta tills nästa vecka.



Fast mest av allt vill man ju bara vara frisk och glad. Oavsett om
man drömmer, leker, hittar på eller bara är realistisk.

(Sources: Jag, Tina, Tattoo, Karishma, Oracle and FamousDogs)

Your footprints

Write your comment here, sugar:

Name:
Oh Please, remember me...

E-mail: (It'll be our little secret)

Your own perfect little world of blogs:

Last but not least; comment here:

.
RSS 2.0