Pantad

Alltså nejnejnejnejnejnej på denna måndagen. Mök. Torr hy, trötta
och röda ögon, inte sugen på min mat, gjorde ist "kvällsmat/snacks" på:
alldeles för söt(??) avocado och alldeles för söt (!!) fun light. Mina smaklökar
gråter än och hoppas på att jag antingen skall gå och kräkas bort smaken,
dricka äpplete istället eller borsta tänderna redan nu. Lite irritation på folk också.

Detta kanske inte är min väg alltså. Jag trodde nog det och alla andra också
men det roliga försvinner mer och mer. Är jag bortskämd? Är det hösten?
Är stressen? Är det missförstånden? För om det inte är det här vad är det då?
Och jag kan som vanligt inte förklara alls (Så utifrån Einstein är jag nog helt
pantad i huvudet om man utgår fr detta citat eftersom att jag aldrig kan
förklara något).

Oh, jag vet inte. Nej, jag vet nog ingenting längre.
Var jag var, var jag är och vart jag ska. Alltså pfft på
att vara människa. "Koltrasten sjunger för den
slipper vara människa".*

Här trodde jag att socialpsykologin skulle hjälpa mig
på vägen. Pfft. Min personlighet känns lika härlig som
typ gröt just nu. Om man bortser fr att jag agerar drama
queen över alla livets situationer.

Pffft. Det är måndagen. Allt är höstens fel.
Nej, jag är inte bortskämd.

Förklara lätt är rätt men svårt och hårt.



Jag saknar Glee.
* Läs böcker av Jonas Gardell - man gråter floder.

Your footprints

Write your comment here, sugar:

Name:
Oh Please, remember me...

E-mail: (It'll be our little secret)

Your own perfect little world of blogs:

Last but not least; comment here:

.
RSS 2.0